Lägesrapport

Här vare dött eller hur. Jag har ärligt talat inte haft lust att blogga. Hur som haver så tänkte jag uppdatera läget lite. På jobbet har det varit en ganska intensiv period. Inbrottet för snart två veckor sedan har ju såklart spelat en stor roll för hela verksamheten. Vi blev alltså av med 12 telefoner, alla reservnycklar till bilarna + tre bilar. Det lyckliga i historien är att vi (personal) hittade två bilar redan samma helg. Den tredje bilen var på vift ca en vecka innan polisen hittade den ståendes på Mariehem. Så nu är alla bilar tillbaka och det är vi förstås mycket glada över. Polisen har tydligen gripit en person också vilket ju känns toppen.

Träningsmässigt har jag haft en mindre svacka. Jag har tränat men inte i den omfattning jag egentligen vill. Jag har varit så extremt trött på kvällarna efter jobbet under två veckor att jag haft stora jobbigt att motivera mig till att åka på IKSU. Istället har jag valt tidiga kvällar och sovit ca 9h/natt. Det känns som att det har varit behövligt och jag antar att det är vettigt att lyssna på kroppen ibland. Förra veckan blev det fyra pass fördelat på två dagar och denna vecka har jag hunnit med två. Vi får se om jag hinner med ett imorgon också. I helgen blir det ingen träning eftersom jag och Mika åker till Öris då.

I måndags åkte vi till primärjourvården på kvällen med Mika. Hon har haft röda utslag kring munnen en längre tid som aldrig verkar vilja försvinna. I samråd med bvc har vi smort i sinne med fetgörande och visst det har blivit bättre men ändå aldrig rikigt bra. I måndags när jag hämtade från förskolan såg hon för taskig ut så vi åkte efter middagen till jourvården. Där konstaterar en läkare snabbt (utan att ens egentligen titta på henne) att det är svinkoppor och skriver ut ett penicillin som ska vara starkare än de vi fått tidigare. Grejen är att vi tror absolut inte att det är svinkoppor. Mika har haft det tre gånger och vi skulle med lätthet känna igen de karaktäristiska utslagen som sprider sig som en löpeld. Jag tror snarare det är någon form av svampangrepp i mungiporna alternativt något hon är allergisk mot som gör att hon blir röd och inflammerad. Det är ju liksom inte utslag eller sår. Det är som mer rött och inflammerat. Hon har haft dessa besvär sedan hon började på förskolan kan man säga. Jag misstänkte först att röda bär var boven men jag vet inte längre. Hur som helst så ger vi henne penicillinet vi hämtade ut. Det har blivit bättre sen i måndags men det tror jag beror på vårt ihärdiga smörjande och inte medicinen i sig. Vi får se vad som händer. Om inte penicillinet hjälper så kommer vi kräva en ordentlig utredning, det är då ett som är säkert. Bortsett från eländet runt munnen så är Mika relativt pigg och kry och det känns skönt förstås. Hon är så himla glad och sprallig och pladdrar på som en tok :) Hon älskar att åka till förskolan och har knappt tid att säga hejdå när jag lämnar henne. Det känns så skönt att Mika trivs så pass bra som hon gör!

Vidare så har vi inte hört något mer om vår lägenheten som är ute till försäljning. Det verkar gå trögt och det är verkligen inte till någon fördel nu när det endast är ca två månader tills vi flyttar till nästa lägenhet. Pga detta så kan jag inte riktigt känna glädje över det utan det är mest oro som stressar mig inombords. Jag brukar tänka att det alltid löser sig och att man inte ska ge upp. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka på hur det kommer att bli om vi inte får sålt. 

Ja så det känns som att det är mycket som hänger i luften just nu. Bara att avvakta och se vart det leder. Tills dess är det bara att försöka tänka positivt och lyssna på kropp och knopp. Det kan väl inte vara så svårt :)