Imorse när jag kommer gående mot jobbet så står det en karl utanför ena fönstret. Halvblind som jag är på långt håll så ser jag inte att glaset i rutan är krossat förrän jag kommer närmare. Jag förstår snabbt vad som hänt och när jag kommer in på kontoret möts jag av Pernilla som bekräftar att vi haft inbrott. Huvvaligen vad det hann snurra till i mitt huvud innan Pernilla säger att de tagit alla våra telefoner. Snabbt därefter börjar vi prata om bilarna och inser att alla reservnycklar till bilarna är stulna och dessutom två nya bilar. Situationen kändes då lite mer allvarlig. Alla behöll dock lugnet och vi kunde lösa bil- och telefonproblemet genom att några ur personalen tog sina egna bilar + att alla har använt sina privata telefoner idag. Det har jättebra men det har varit sjukt mycket annat praktiskt att fixa. Polisen kom med en patrull på morgonen och tog upp anmälan. Vidare kom polisens tekniker som har undersökt lokalen. Det kändes som ett CSI-avsnitt när de gick omkring med sina "redskap" och försökte säkra spår. När något sånt här händer så är det ändå otroligt hur bra alla (samm)arbetar för att lösa alla "problem" som uppstår. Trots att situationen känts bitter så har alla visats sig från sin positiva sida och ställt upp 100%-igt. Det är vad jag kallar teamspirit.
Update: en kollega ringde just. De har ikväll sett en av de stulna bilarna köra runt i stan utan lysen och full med folk. Alltså det är en stripad (reklam) bil de kör omkring med. Vilka nötter.. de är nog snart fast!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar